schleich wild life - sita 2

schleich-figurerna är framtagna med hänsyn till detalj, handmålade med omsorg och ger en pedagogiskt värdefull lektid. Späckhuggaren är en stor tandval som tillhör delfinfamiljen. Dess svartvita färg gör den omisskännlig. Djur som simmar under det känner inte igen den, eftersom vattenytan är lika ljus som magen. Och uppifrån kan du knappt skilja det från havsbotten tack vare den svarta ryggen.

Sengångaren tillbringar nästan hela livet i träden i den tropiska regnskogen. Med sina böjda klor får den ett säkert grepp bland grenarna. Eftersom sengångaren alltid hänger upp och ner, sitter pälsens bena inte på huvudet eller rygggen utan på magen. Det gör att regnvattnet rinner av dem lättare.

”Uu, uu, aa, aa”... Så låter mandrillen från WILD LIFE varje söndag när han dansar med sina apvänner. Hemma i Centralafrikas tropiska regnskogar äter han nästan allt som naturen har att erbjuda: Löv, svampar, insekter och till och med grodor slinker ned tills han är mätt. Och han delar gärna med sig till sin bästa vän babianen. Men en sak skiljer honom åt från sina vänner: mandrillen är världens mest färgstarka däggdjur. Han är verkligen någon man lägger märke till för det ser ut som han målar med ansiktet istället för med penseln. Om det stämmer får du själv fråga honom.

Tigerns ränder är lika skiftande och unika som fingeravtryck, och till och med huden under pälsen är randig. Vid en första anblick verkar de vackra ränderna knappast vara särskilt fördelaktiga, eftersom tigern självklart inte vill bli upptäckt av sitt byte. Men ränderna gör att tigern är perfekt kamouflerad när den jagar i skymningen eftersom pälsen då påminner om högt gräs som rör sig i vinden eller om flyktiga skuggor. Till skillnad från många andra kattdjur simmar tigern bra och tycker dessutom om det. Därför är inte ens vattnet en säker plats för eventuella byten.

Elefantungar är fortfarande ganska klumpiga efter födseln och måste först lära sig att hantera sina snablar. De kan fortfarande inte skaffa mat med sina snablar så de diar sina mödrar under det första året. Under den tiden går de upp drygt ett kilo i vikt varje dag. Det är mycket viktigt att de växer snabbt, eftersom lejon eller krokodiler knappast kan orsaka några skador på friska, vuxna djur. Om ett rovdjur har kommit farligt nära, bildar de vuxna en cirkel runt ungarna. Ungarna är då väl skyddade i mitten.

Alla schleich-figurer är verklighetstroget modellerade och kärleksfullt handmålade för pedagogiskt värdefulla lekstunder. Jaguarer och leoparder med svart päls betecknas som svarta pantrar. Trots den mörka pälsfärgen har de stora katterna sina typiska, blomformade fläckar. Eftersom dessa också är mörka kan de endast ses när ljuset faller på den i rätt vinkel.

Elefanter är kända som tjockhudade djur. Men deras hud är så känslig att den kan bli solbränd. Det är därför som elefanter brukar kasta lagervis av lera på sig själva. Denna sköna ”kylförpackning” skyddar också mot den brännande hettan. Trots att elefanter inte hör bättre än andra djur med sina stora öron hjälper de dem att klara av den afrikanska värmen. När de fläktar med öronen kyls blodet ned och ger dem svalka.

Den ståtliga älgkon tar kärleksfullt hand om sin lilla kalv. Hon diar den flera gånger om dagen. För att hålla styrkan uppe behöver mamman äta mycket färskt gräs. På jakt efter en frodig äng sträcker hon upp sin långa mule i luften och sniffar. När hon känner doften av saftigt gräs kliver hon med stora steg framåt genom skogen med kalven efter sig.

The giant mammoth may look a bit scary with its impressive size and long tusks, but don’t worry – it is usually peaceful. This prehistoric giant prefers to use its long trunk to pluck leaves from trees and nibble on twigs. If you don’t get in its way, you can become friends with this Ice Age giant, whose woolly, thick coat is the perfect protection against the cold. Ages 3+.

Elefanthannar är betydligt större än elefanthonor. De kan bli nästan fyra meter höga och är de näst största landdjuren efter giraffer. De väger fem till sex ton, vilket gör dem till de tyngsta av alla landdjur. Afrikanska elefanthannar lämnar vanligtvis sin flock när de är omkring tolv år gamla. Men då är de vuxna nog att hitta sin egen mat och försvara sig och rör sig genom landet med andra hannar eller ensamma – på jakt efter en annan flock.

Tarantula är bland de största spindlarna i världen.

-figurerna är alla framtagna med hänsyn till minsta detalj, kärleksfullt målade och uppmuntrar barn att leka och lära sig samtidigt. Vitsvansade rådjur har många små vita fläckar på pälsen. Dessa fungerar som kamouflage, eftersom fläckarna gör dem svårare att upptäcka i högt gräs. När mamman letar efter mat gömmer sig det vitsvansade rådjuret i det höga gräset. Den sträcker sig platt på marken och lägger till och med huvudet och nacken platt.

När som helst hoppar uttern tillbaka i vattnet för att jaga färsk fisk. Mer än någonting annat älskar den färsk fisk. Han är en så bra simmare att han fångar sitt byte utan ansträngning. Utterns tjocka oljiga skinn skyddar den från kylan i vattnet – vattnet rinner helt enkelt av. Jag är ganska säker på att den även vill prova ditt badkar!

schleich-figurerna är framtagna med hänsyn till detalj, handmålade med omsorg och ger en pedagogiskt värdefull lektid. För att bli ledare för gruppen måste lejon vinna en duell. Ju större man, desto mer respekt inger de inför sin rival. Men den ser inte bara respektingivande - den skyddar också djuren från allvarliga skador på huvudet och halsen.

Grizzlybjörnen är stor och stark – när den står upprätt kan den bli upp till 2,4 meter hög och den väger omkring 450 kg. Den har en slags knöl på ryggen och kraftiga bakben. Grizzlybjörnen kan springa i upp till 55 kilometer/h. De är ensamlevande djur och är ofta aggressiva. Ibland samlas grizzlybjörnar vid forsar för att fånga lax. Eftersom de är allätare kan de äta fisk, växter och stora däggdjur som älgar, rådjur och svartbjörnar. De är också kända för att stjäla mat från vargar eller människor.

De här pingvinungarna är ganska vilda! Den äldre pingvinen kan inte få nog av isrutschbanan. Om och om igen susar den nedför den hala isrännan. Och plask – den landar i vattnet. Den simmar snabbt tillbaka till isflaket med rutchkanan. Vänta, vad är det för sprakande ljud? Åh, den lilla babypingvinen kläcks ur sitt ägg! Den vill genast vara med på pingvinfamiljens roliga upptåg. Se så söt den är, som ovant vaggar uppför sluttningen för att komma till isgungbrädan.

What’s that rustling? Now a loud smacking sound. The cute raccoon has revealed itself.

It’s out hunting again and has probably found a treat. It looks so adorable that you simply can’t be mad at it. When it’s not smacking its lips, this nocturnal predator with its distinctive facial mask is usually quiet at night. Its gray fur provides perfect camouflage.

During the day, it hides in its tree den. The mischievous badger rests there until its next attack.

Ages 3+.

The black and white Indri opens its yellow button eyes attentively and listens intently. It sits on all fours and waits for its turn. The Indris’ famous morning songs in Madagascar have just begun. Of course it wants to join in! Every morning, the friends sing beautiful, melodic songs. They can be heard up to two kilometers away. They enjoy singing. They also use song to mark their territory and communicate with each other. Shh, the concert is about to start!

Åh titta, en eldsalamander! Den som lyckas upptäcka detta särskilt vackra groddjur i skogen eller längs en bäck kan skatta sig lycklig. För det mesta föredrar den att röra sig på natten. På dagarna gömmer den sig gärna i ett hål i marken eller en grotta. Tack vare det slående svarta och gula mönstret håller de flesta djur avstånd. De vet att det är en varning som låter dem veta att den kan vara giftig. Det här exemplaret kan dock klappas av vänner utan att de utsätts för fara.

Ordet "känguru" kommer från språket som talas av aboriginerna, Australiens urinvånare. Det betyder ungefär "Jag förstår inte" och var svaret på en frågan från den brittiske sjöfararen James Cook om vilket djur det var. Vilket missförstånd! Pungdjuren har ett slags gummiband i bakbenen. Det fjädrar uppåt vid varje hopp. Ju snabbare en känguru hoppar, desto längre "slungas" djuret framåt och desto mindre energi förbrukar den. Även om den uppnår en hisnande hastighet på 64 km/h finns det en sak som den inte kan - att gå baklänges.

The North Atlantic Right whale swims slowly through the sea with its small front flippers. It keeps its large body on course with its broad, transverse tail fin. It only travels around 8 km per hour. It swims slowly, because as it glides through the water, it filters small crabs and fish called Krill through the sieve in its mouth, which it then eats with relish. A full meal takes quite a long while for a giant like him. After all, the sea giant weighs up to 100 tons, so its appetite for krill is neverending!

Giraffhannar är så stora att de kan sticka in huvudet genom fönstret på andra våningen i en byggnad och säga ”hej”. Deras tunga är upp till 50 centimeter lång, helt okänslig mot taggiga blad och har en ovanlig färg: den är mörkblå. Färgen skyddar tungan mot solen när girafferna använder den för att linda runt och plocka blad. Även djur så stora som giraffer behöver sova mellan måltiderna. När det inte finns några hot runtomkring lägger de sig ned för att ta en tupplur, men ute i vildmarken sover de oftast stående.

The panda cub peers curiously out of its black shiny eyes. It stretches its fat head and wiggles its small, black ears a little. Was that something that it heard? Maybe it’s looking for its mother, the giant panda. Right now, she’s busy foraging in the bamboo forest. There are a few forests in China, where the panda cub feels at home. Just as well, because the little panda already loves to eat bamboo shoots.

Alla schleich-figurer är verklighetstroget modellerade och kärleksfullt handmålade för pedagogiskt värdefulla lekstunder. Gorillahannar trummar ofta med knutna händer på sina bröst. Det är så de visar vem som är starkast i gruppen. Trummandet kan också vara en form av hälsning. Gorillor springer inte på handflatorna, utan på knogarna. Därför kallar man dem också knoggångare.

Det sägs att vargar ylar mot månen, men deras ljud tjänar faktiskt till att kommunicera med varandra.